Ångkokt t-bana

En gammal man stod bakom mig i den halvfulla vagnen. När vagnen senare blev ganska tom på folk trodde jag att jag skulle slippa höra hans stönande i mitt öra. Det kunde jag ju glömma. Hans stönande blev bara värre och han ställde sig bara närmare mig. Mellan stadion och Tekniska blev det riktigt obehagligt. Jag uppfattade det som att han på något sätt ålade sig mot min rygg, på ett lite diskret vis. Vad som sen rörde vid min portabla sittdyna när jag skulle stiga av, vill jag inte veta. Och tro nu inte att jag bara stod där, blundade och önskade att allt skulle sluta. Nej, jag försökte flytta på mig men rakt framför mig stod en mörkhyad tjej med öppen mun och huvudet på sned Ögonen var fastklistrade på den genomskinliga tunnelbanekartan. Hon såg ut som ett enormt frågetecken och visste med all sannolikhet inte vart hon var eller vart tåget gick.

Förövrigt såg alla vagnar mer ut som om de precis kommit ut ur en gigantiskt bastu. Speciellt på förmiddagen. Tänk vad lite regn kan ställa till med... När jag klev på tåget vid Danderyd i morse såg jag att hon som körde tåget var en av alla dom som jag hade som handledare när jag praoade. Tyvärr såg hon inte mig så det blev inget mer med den saken.

En annan sak som inte blev så långlivad är min förfrågan på praktikplats i Liljeholmen. Idag fick jag nämligen ett litet kort mail från Jan Magnusson där han förklarade att det var väldigt mycket just nu och att det inte skulle finnas någon tid att handleda en praktikant för tillfället. Just det argumentet, det är lite mycket nu, är en jävligt dålig ursäkt. Jag tror mig veta varför de har så mycket att göra men skulle jag skriva det på bloggen finns risken att någon skulle snubbla över det och anklaga mig för personangrepp. Det är en risk som jag inte vill ta.
När jag frågade efter praoplats första gången fick jag precis samma svar: Det är lite mycket just nu... But I don't take no for an answer och tänker kämpa ända in i döden. Eller i alla fall ända fram till en vecka innan det är dags för APU:n!