Svenskt nötkött behövs inte bankas gul och blå

Det råder spårarbeten vid station Tekniska Högskolan och det medför självklart andra hastighetsbegränsningar. Nu har ju jag inte blivit utrustad med röntgensyn eller något dylikt, så därför vet jag inte den exakta hasighetsbegränsningen men något saktare än vanligt gick det. Faktum är att det stundvis kändes som om tåget körde på moln, eller luft. Ja, en härlig känsla var det i alla fall.
Vid T-Centralen blev det byte som vanligt. Ett tåg mot Alvik ankom först och glad i hågen skuttade jag på. Jag intog en fönsterplats och vid någon stn, antagligen Hötorget, fick jag se något så äckligt som... Ja, vad sjutsicken var det? Mina första tankar fick det att se ut som en blodig, sprucken och enormt svullen läpp. Eller två läppar, både överläpp och underläpp. Något gult såg ut att rinna ut genom mungipan. Det kunde mycket väl vara fradga men var i själva verket smält ost! Jo, du läste rätt. Det var McDonald's reklam för dubbel cheeseburgare jag hade sett, dock väldigt förstorad. Blotta tanken på den blodiga och sönderslagna hamburgaren får mina magmuskler att arbeta, på ett dåligt och obehagligt sätt.
Eftersom ena lektionen uteblev och mina bussar går så otroligt tätt, fick jag cirka en timme att döda. Jag följde med min kompis och väntade på hennes tåg. Men eftersom att blåa linjen skrämmer mig gick jag därifrån så fort hennes tåg kom.
På vägen hem åktes det gammal Cx vagn som konstigt nog doftade rostat bröd. Men det var trevligt med det, eftersom att lukten från dagens pastasallad, som smakade lika mycket vinäger som den simmade i, har förföljt stackars mig överallt.
Framme vid Tekniska hade jag fortfarande för mycket tid kvar. Därför gick jag hela plattformen och gick upp i den norra änden, bara för att se vart jag skulle komma upp. Jag hade mina aningar och mycket riktigt gissade jag rätt. Sen gick jag i regnet till busstationen och konstaterade att jag behöver nya skor. Med tanke på det kalla vädret bidrog jag med cirka 40 spänn till Pressbyråns dagskassa. Medan jag väntade på min latte ställde sig två killar bakom mig. De diskuterade vilket kaffe den ena snubben skulle ta. Ingen av dem visste varken vad latte eller cappuccino var. Den ultimata lösningen blev helt enkelt att fråga mig vad jag drack. Följdfrågan blev om jag visste vad cappuccino var, men det kunde jag inte riktigt sätta fingret på. Han var inte rädd för att prova nya smaker och tog en stor cappuccino.
Medan jag väntade på bussen ockuperade jag hela bänken som finns i busskuren. Men jag är en snäll flicka och tänker på andra, därför flyttade jag på min väska för att låta två kvinnor sitta. Det var ju inte alls nödvändigt, de ville ändå inte sitta. Den ena kvinnan sa till och med att jag skulle fortsätta skriva, "det är ju skönt att ha läxorna klara när man kommer hem."
Vilka läxor? Vad är det? Jag skriver bara ner allt som har hänt så att jag inte glömmer det. Jag må vara ung, men mitt minne är inget man ställer upp i tävlingar med...

Det var ungefär detta som jag såg från tunnelbanevagnen...