Dags att flytta, kanske?

Förr funderade jag mycket på hur det skulle vara att bo i ett flygplan. Att köpa in ett flygplan som har gjort sitt i luften och sedan riva ut allt vad interiör heter, städa upp det och sedan göra om det till ett rum. Eftersom att ett flygplan redan har toalett installerad så tyckte jag att det lät hur bra som helst. Jag kunde se mig bo i ett flygplan. När vi dessutom har en hel åker som bara står till ingen nytta (okej den arenderas, men ändå) så skulle nog ett flygplan piffa upp den lite. Men någon snodde min idé och Jumbo Hostel Arlanda blev 'ett av världens coolaste vandrarhem' enligt dem själva.
Husbuss är ju ett ganska beprövat sätt att campa på. Man skulle säkert kunna få till något riktigt fint inne i en buss och behåller man alla fönster så kan jag garantera att man får en ljus bostad.
Så jag har spunnit vidare på mina tanka om säreget boende. När jag åkte tunnelbanan imorse kom jag och tänka på just detta ämne. Dels så skulle man kunna göra om en tunnelbanevagn till flera små sovrum. Kanske ett vid varje dörrpar, men bara på ena sidan. Det skulle nog bli trångt och jag är inte ens säker på att det skulle fungera eftersom att jag inte vet de exakta måtten. Men tanken var i alla fall att det skulle kunna gå att använda som ett långt vandrarhem. Vill man däremot ha ett eget boende så kan man riva ut sittplatserna. Vi har ju sett i de omrenoverade testvagnarna som har rullat på röda linjen att vagnarna är ganska breda. Men vill man använda sig av C20 vagnar är det nog bäst att ta bort glasskivorna som sitter vid dörrarna. Rummet skulle bli väldigt avlångt och jag vet inte om det skulle bli snyggt med en massa dörrar längst "väggen". En sak som jag däremot är ganska säker på är att jag skulle låta ena hytten vara som den är, eller kanske modifiera den en aning. Men det jag tänker är att man kan ha sitt lilla arbetsrum med litet skrivbord och plats för dator. Snurrstolen finns ju redan! I instrumentbrädan kan man installera sin musikanläggning och koppla den till högtalarna i tåget.
Med mycket vilja och lite jävlaranamma så går nog det mesta. Men det jag inte vet är vart jag skulle sätta toaletten.

Månadens Bild

Det där med utrop

Det som är roligt med att åka gamla vagnar, Cx, är att man vet aldrig när föraren ska ropa ut stationerna. C20 vagnarna är ju datoriserade och utropen sker automatiskt, men så är inte fallet med Cx vagnarna. Oftast ropar föraren ut stationerna i samma ögonblick som tåget rullar in på stationen. Ibland händer det att tåget har hunnit stanna och släppa på folk innan stationen blir utropad. I vissa fall ropas stationerna aldrig ut.

Tröttsam dag

Jag skulle kunna berätta om hur jag och min kompis gick vilse idag, eller om hur vi åkte buss fram och tillbaka. Jag skulle också kunna berätta om hur förtvivlad min kompis blev när jag inte sprang till tåget när det stod inne på stationen, det kanske jag berättar om lite längre ned. En annan sak som jag skulle kunna berätta om är alla fyllon/knarkare/ungdomar/psykiskt sjuka/allmänt konstiga och störande personer som befann sig i Norrtälje vänthall samtidigt som mig. Eller hunden som åt sin egen spy. Men jag ska snart äta så jag orkar inte berätta om allt det. Istället kan jag berätta om hur stressad min kompis blev när vi idag skulle åka med tunnelbanan från Mörby Centrum. Tåget stod inne med dörrarna öppna. Jag går långsamt mot tåget och min kompis undrar om jag hade tänkt att missa tåget med flit, vi hade inte direkt brottom. Nej, jag hade inte för avsikt att missa tåget. Då skyndar hon sig in i vagnen och jag kommer långsamt efter. Nu börjar hon bli lite upprörd eftersom att jag går så långsamt. Jag påpekar att hon klev in i fel vagn (jag vill gärna vara långt fram när jag ska kliva av) och hon skyndar snabbt in i nästa och sätter sig ner. Efter en liten stund kliver jag in i vagnen och börjar gå framåt Hon skyndar efter och undrar när jag ska sätta mig. När jag hade valt en lämplig plats märker min kompis att det inte var så bråttom, trots allt. Vi hinner prata lite innan föraren går förbi vårat fönster. Vilket jag visste hela tiden, att föraren inte hade bytt hytt ännu, och därav behövde jag inte ha så brottom. Ett litet knep som jag har. Efter att ha försäkrat mig om att min kompis vet hur hon ska åka för att komma hem kliver jag av vid Tekniska.

SL siktar högt

Jag kan inte riktigt släppa tanken på den nya SL uniformen. Jag har ju egentligen ingenting att säga till om men jag tänker yttra mig ändå. Som jag tidigare har kommenterat på Veoliahorans blogg tyckte jag att uniformen ser ut som något som en flygvärdinna skulle sätta på sig. Min kommentar var kort men kompakt och här följer nu en utveckling av mina tankar.

Som Veoliahoran svarade på min kommentar finns det säkert möjligheten till att kombinera olika plagg och på den vägen få bort den hemska flygvärdinneutstrålningen som just denna kombination på bilden skriker. (Observera att bilden är ett montage.) Det jag tänker är att det i vissa fall kan bli svårt att röra sig ordentligt med dessa kläder. Kavajen ser ganska så figursydd ut och den ser ut att vara speciellt tajt över axlarna. Det kanske inte någon bra idé att göra sin morgongympa i uniformen, men ni kanske ser vart jag är på väg. Utstyrseln ser överlag väldigt strikt ut och även fast arbetet må vara ganska stillasittande tycker jag synd om förarna om den klubbas igenom. Och om detta blir den slutgiltiga uniformen har jag några förslag som passar bra ihop med flygvärdinnedesignen.

Biljetten byts ut mot ett boardingcard. Egentligen ingen större skillnad, bara namnet som byts ut.

Istället för det vanliga utropen 'Tåget går mot Skarpnäck, se upp för dörrarna. Dörrarna stängs.' kan föraren ropa något i stil med 'Vi på Veolia i samarbete med SL är glada över att ni valt att flyg...eh jag menar resa med oss. Vår slutdestination är -- och den beräknade ankomsttiden är --. Under resans gång får ni gärna bläddra i våran "underground-shop katalog" som ni hittar lite här och var i vagnen. Om blaskan inte är allt för sönderriven, nerpissad eller på annat sätt oläsbar går det bra att fylla i en beställningssedel som finns på sista sidan. Vid avstigning lämnas sedeln i någon av de brevlådor som sitter vi vissa dörrar. Om hela processen fungerar, vilket vi inte räknar med, finns din beställning att hämta ut vid närmaste SL center inom tre-fyra arbetsdagar.'

Det nya utropet leder så klart till lite förändringar gällande vagnens interiör och förarens arbetsuppgifter vid ändstation. Små brevlådor behövs för att trafikanterna ska kunna lämna sin beställning, dessa passar sig bäst vid dörrarna. Dessutom bör föraren gå igenom vagnen vid slutstation och där det behövs fylla på med fler kataloger.

Självfallet medför dessa kataloger mer arbete för metro-plockarna och som med alla tidningar utgör de även en brandrisk. Därför inpregneras alla sidor med brandsäker spray.

Som på alla flygplan finns "safety instructions". Detta finns redan i form av rullande text som visas vid vissa stationer och ovanför dörrarna.

Lucia

Då har den där dagen kommit. Den dagen då små barn går upp före sina föräldrar för att sjunga för dem. Den dagen då högstadiets lucia vaknar med magknip. Den dagen då tärnorna blir som galna på det glitter som ska sitta i håret men kliar utav bara helvete.
Jag vet inte om någon tänker lussa för er, men utifall att ingen är så omtänksam har jag här skrapat ihop en liten luciasång med tunnelbane anda. Jag kan dock inte ta till mig all cred själv, med tanke på att jag har hämtat några fraser från våran kompositör, Tågåkarn Alaniska.

Ute är mörkt och kallt,

i tunnelbanan

sover nu framförallt,

den uteliggar'n.

Då kommer något där,

jag vet nog vad det är.

Linje 18 mot Alvik,

linje 18 mot Alvik.

Tåget ska åka snart,

lämna stationen.

Då hon ett underbart

ord till oss talar.

Se upp för dörrarna,

dörrarna stängs.

Sankta tutf:en,

sankta tutf:en.

Multistopp

Jag vet inte varför jag går av bussen vid Danderyds Sjukhus när bussen ändå går hela vägen in till Tekniska Högskolan. Antagligen är det för att jag tycker det är roligare att åka tunnelbana än att åka buss. Dessutom känns det som om tunnelbanan går fortare. Men mitt påhitt kan ibland skapa problem, speciellt om tunnelbanan av någon anledning inte trafikerar Mörbygrenen.

Idag blev det stora problem. Jag kom fram till Danderyd ungefär fem i ett. IDTS:en var helt kolsvart och det var förvånansvärt mycket folk på perrongen. Så ropas det ut i högtalarna om ett allmänt meddelande som gällde hela röda linjen. Det var stopp från Liljeholmen och norrut. Resenärer hänvisades till ordinarie bussar. Jag och massvis med andra strömmade upp mot bussarna. Där fick vi vänta en stund på en buss som både stannar för av- och påstigning, de flesta bussar som stannar vid DAS stannar bara för avstigning. Bussen blev halvfull och vid Universitetet klev det på folk tills bussen bokstavligen höll på att spricka. Hälften av folkmassan fick vänta på en annan buss. 4:an mot Gullmarsplan blev även den full och väl vid Odenplan trodde jag att jag kunde ta tunnelbanan till Centralen där det var tänkt att handla de sista julklapparna. Men de får vänta några dagar, för när jag kom ned på perrongen ropades det i högtalarna att tågtrafiken var helt inställd från Hötorget och norrut. Turligt nog var jag redan vid skolan men frågan var bara hur min kompis skulle ta sig till Odenplan från T-Centralen.
Lektionen var kort men trafiken på den gröna linjen hann ändå komma igång tills det var dags att ta sig hemåt Och vid den tiden hade även ersättningsbussar satts in på den tåglösa sträckan på bana 2. Därför tänkte jag att jag kunde testa att ta mig till T-Centralen och därifrån åka ersättningsbuss till Tekniska. Det ända problemet var att jag inte visste vart bussarna gick ifrån. Efter en stunds letande hittade jag en liten busskur och Sveriges halva befolkning. Jag konstaterade ganska snabbt att det skulle vara rent omöjligt att komma på den första bussen och med en halvtimme tills min buss skulle gå tog jag det säkra före det osäkra och åkte tunnelbanan tillbaka till Odenplan och därifrån ta 4:an till Östra/Tekniska. Så hade även resten av Sveriges befolkning tänkt och tillsammans tryckte vi in oss i en blåbuss. Efter mycket om och lite men nådde jag tillslut busshållplatsen och trodde då att problemet var löst. Medan jag väntade slängde jag en blick på IDTS:en. Där stod det att det fortfarande var stopp mellan TEH-MÖR, SLU-ZID och ÖMT-ROS. Ett tåg skulle även enligt skylten anlända vid stationen om 1 minut. Den minuten växte till 11 som växte till 18 som sedan blev 14. Sen slockna hela skiten. Klockan började närma sig fyra och en mindre folksamling bildades vid hållplatsen, bussen skulle ju snart komma. Men sju minuter efter fyra började folk vrida på sig. Vart var bussen? Efter cirka tio minuter efter utsatt avgångstid kom tillslut en buss och jag trodde äntligen att jag skulle få luta mig tillbaka. Egentligen så var det också ganska lugnt på bussen. Föraren körde fel ett antal gånger men det är vanligt nu för tiden.

Det talades väldigt mycket om stoppet. Både vid busshållplatsen och på gröna linjens tåg. Vid TCE södra uppgång stod flertalet trafikinformatörer och informerade för fulla munnar. Vissa var väldigt arga och andra försökte komma på anledningar till varför det var stopp. Vissa visste vad som var orsaken och försökte sedan att sätta sig in i problemet. Frågor som varför är det stopp i båda riktningarna och varför går gröna linjen men inte röda. Vissa tyckte att trafiken borde gå igång när som helst. En kabelbrand är väl inte så farligt. Men branden har orsakat stora problem och reparationsarbetet blir enormt. På radio sthlm trafikredaktion talade man om störningar hela trafikdygnet ut.

Jag däremot, blev varken arg, sur, irriterad eller förbannad. Snarare glad. Jag har länge velat att något ska hända i tunnelbanan så att jag har något att skriva om, och nu tror jag att jag fick så det räcker. Lite förändring i vardagen är väldigt välkommen.

Nu har ju jag inte alla smaskiga detaljer. Känner du att jag har missat något, eller kanske missförstått något, lämna en kommentar.